13 oktober 2008 dog min muffa i canser. idag är det precis 2 år sen.. De känns jobbigt, men endå lite lättsamt, eftersom jag fick se hela hans lidande till slut, vilcket var väldigt plågsamt både för muffa, och oss andra. men nu vet jag att han har de bra igen där uppe bland målnen : )
Ibland undrar jag varför de var MIN muffa som skulle dö, så tidigt, han var ennu ung, men då har min mamma alltid varit och stödat mej o sakt att; -han hade en uppgift här i livet, de var att få alla att vara glada, och att stöda oss när vi hade det svårt, han var alltid där för oss, han va nästan för bäst för att vara sant! så när han väl klarat av sin uppgift, fortsatte han sin väg någon annanstans.
Mamma berättade mej att när muffa denhär dagen för 2 år sedan och låg där i sängen, fick man inge kontakt med honom, de var som han var redan borta, fasst hjärtat slog.. men när han väl låg där och tog sina sista andetag, somnade han in med leénde på läpparna, som om han hadde sett sitt ro, äntligen slapp han bort från de hemska medicinerna och lidande!
jag är tacksam att jag fick känna min muffa så länge jag gjorde
och jag är jätte glad att jag hade så bra relation med honom!
Jag saknar dej muffa och hoppas du har de bra nu.
Älskar dig! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar