Har nog inte varit såhäär öppen förut.
it's been 3 years since my Grandpa passed away. He was the closest person I had on this earth until cancer took his life away from him. Hur kan tiden gå så fort? tycker det känns precis som igår..How can life be so cruel? och ta någån så värdefull och underbar som muffa ifrån oss? kan bara inte förståå varför detta skulle hända honom..
hela veckan har varit lite sii och såå.. blandade kännslor, men idag kan jag ärligt säga att jag kulle kunna gråta i evigheter, men tårarna räcker inte till.
Det hemskaste ju nu är att 3 år sedan, när han var sjuk och behövde enormt med stöd och glädje, var jag inte där.. "hade vitktigare saker att göra, än att hälsa på min sjuka muffa" hur kan jag vara en så egoistiks och elak person? hur kan någon eens göra det mot sin morfar?
jag önskar att jag hade betett mig annorlunda, och att han ser mig här och nu hur lessen jag är över det! ja vill att han ser min förändring genom åren, att jag blivit en mycket bättre kvinna nu.
Känner skulden i mig fortfarande..
Men jag är glad för hans skull, han slapp fri från sitt lidande. Han lämnade ett vacker minne åt oss, och det är den som nu bor i våra hjärtan, föralltid!
Tack för tiden tilsammans kära Muffa! <3
