Under this pretty mask

Vet ni vad som ligger under denna glada skrattande masken jag bär?

På siståne har jag känt mej så ensam, deprimerad, ledsen, fått ångest attacker och bara velat skrika utav oro och hat. De e så svårt att föklara men de som.." Mörkret inom mig växer och växer och jag får inget stopp på det"
Visst, dehär e inte första gången dehär händer, ja får de alltid emellan, och eftersom jag gräver ner min sorg, hat, kärlek osv tror jag att kroppen (kan jag kalla det korppen?) anyway det börjar ta stryk och få nog. Vilket leder till dessa ångest attacker som förekommer allt oftare. Jag gråter inte. Så svag är jag inte.
Ärligt är jag jätte svag, men får inte ut mina tårar eftersom jag vant mig med att vara stark och inte gråta.

De är liksom min flyktväg att gräva ner allt de jobbiga och att stänga mej ensam in i min bubbla runt om mig. Mur väggen som finns runt blir bara tjockare och jag får svårt att söndra det. Ingen slipper in, jag slipper inte ut. inga känslor, inget hat eller kärlek.


-Folk har sakt att de aldrig skulle trott att jag faktigst mår dåligt. Det syns inte på utsidan då jag alltid är så varmhjärtad, glad och sprallig.
Men att på sista tiden har de sett att glöden inom mej har slocknat. De syns utåt att allt är inte okej. Och då har jag börjat få frågor om det, det är då jag stänger in mej. Vill inte höra, vill inte svara. För jag vet inte ens svaret.

Jag är utmattad o trött på allt. Har ingen lust. orkar inte. bryr mej inte.
Sover dåligt om nätterna eftersom jag grubblar på massor. På dagen kan jag ha det relativt bra, men när det kommer till natten, de är då allt slår mig i ansiktet.


Idag har varit en av "those days" Jag säger inte att jag varje dag går och tänker såhär. Det gör jag inte, men på sista tiden har det blivit allt mer oftare. Oftast är jag sprallig, glad, tacksam över det jag har och älskar livet.


Jag vill hitta någon som jag kan dela mitt liv med. Någon som är till lika som jag, men ändå inte alls.
3 stycken har kommit igenom min mur. Ingen annan har kunnat passerat den ännu. Hur fina och underbara människor jag än har träffat, har de inte lyckats. Jag försöker själv hacka sönder muren, men det är någon eller något som stoppar det. Men vem eller vad?
Jag vill känna mig lycklig igen. Dansa o hoppa på rosen blad, 
Känna känslan av två starka armar som håller om mig hårt och säger att allt kommer ordna sig. Jag vill kunna gråta ut allt de jag har inombords i hans famn. 
Jag vill höra de tre orden.