Dear Grandpa

Jag tycker denhär dagen blir bara jobbigar och jobbigar efter varja år som går.. Igår kunde jag inte låta bli att gråta, gråta massor. Att en så himla värdefull, omtänksam och världens bästa muffa taa's bort från oss på det hemskaste sättet, cancer.. att se honom bli sämre och sämre.. Det gör så himla ont att tänka på det.

Jag är så arg över vem det än är som tog honom ifrån oss! Han fick aldrig se mina kusiner Yasminé & Love, eller heller min yngsta bror Aaron.. Han fick aldrig se mig bli 18 år, och inte heller hur jag förvandlats från dendär som slogs på stan, söp varenda hälg, olydiga idioten som gjorde alltid tvärt imot mamma och pappa, en riktigt oförskämd ung rökande äckliga fjortis jag var då till den jag är idag.

Att gå runt här med ett stort hål i hjärtat år efter år..tänkande på dendär dagen när han tog i min hand och frågade mig "Nog kommer du väll ennu och hälsa på mig" Och gjorde jag det? NEJ. en idiot som jag.. jag visst hur sjuk han var, jag visst att det inte var länge kvar nu, och jag hade chansen att gå och hälsa på honom, min mamma sade till om det till mig flera gånger sträng att jag borde komma och hälsa på honom, men jag hade viktigare saker att göra... vara med vänner? vemfan, ja menar, vem fan väljer vänner före morfar? HUH?! oih vittu vad dum kan vara...
Jag mår så dåligt forfarande över det.. jag önskar jag skulle kunna be om förlåtelse, men det är försen nu..


Jag skulle ta en tatuering idag, till minne av muffa, men eftersom jag sitter i Vasa kan jag inte det riktigt.. eller jo, men jag vill göra det i jeppis..
Men tatueringen kommer kanske nästa vecka/hälg istället.

I love and miss you Grandpa